Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I början gaf Vahlin akt på henne, när hon sjöng,
men när han så oförklarligt begynte skämmas öfver
hela uppträdet, såg han ned och jemkade med foten
en cigarettstump på golfvet af och an. Hans
lättsinniga humör var som bortfluget, han visste ej
hvarför, och inom honom blef det varmt, som om
en inre källa flödat öfver. Och det kom öfver
honom ett medlidande med alltsammans, med den fina
folkpoesin, som malplacerades i värdshussalen, med
folket, som kunde sjunga så innerligt ur hjertats
grund, med dem sjelfva, som sutto här och
småflinade åt hela tragedin, och — med sångerskan,
som sjöng.
Hon slutade i detsamma, och den feta dunkade
med sin käpp bifall i bordet, men Hård applåderade
i händerna och ropade dacapo. Vahlin satt tyst och
lät spektaklet ha sin gång.
Fröken Ramst sjöng en glad visa derefter, men
den anslog icke Vahlin det minsta. När hon
expedierat den, klappade han i händerna med de öfriga,
så att fröken Ramst måste fram och niga och tacka.
Huru hade han, gamla karlen, kommit på så
oförlåtligt löjliga tankar nyss? Det måste berott på
vinet. Han gapskrattade, tog sitt glas och gick fram
till den fetas bord, der flickorna började samlas
under pausen. Han presenterades för fröken Ramst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
