Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satte kärleken precis, kommo de honom dock att
glömma den. Så hade han också en god
meningsbroder i herr Ullman, och de två höllo hvarandra varma.
En gång gingo de arm i arm en liten tur i
trädgården för att hemta sig, men då de kommo
tillbaka voro både Hård och Hilma Ramst försvunna.
De öfriga flickorna med dem.
Kyparen, som tillfrågades, sade att den främmande
herren hade betalat tredjedelen af räkningen och
gått. Dä for en idé plötsligen Vahlin genom
hjernan. Han blef alldeles stum för ett ögonblick, det
nästa hade han lust att fråga ut kyparen om Hård
gått bort ensam eller i sällskap. Men han hölls
tillbaka af en känsla att ha blifvit snöpligt behandlad,
och det ville han ej visa kyparen. Han teg, men
bloden jagade våldsamt genom ådrorna. Hvarför?
— han var ju icke bedragen på något vis. Hård
hade gått hem, — hvad var det att undra öfver?
Han var naturligtvis trött; hade rest hela den
senaste natten och ville hem i säng, — men nog kunde
han ändå sagt godnatt!
— Flickorna då, — hvar äro de?
— De gingo också sin väg...
I detsamma hördes en hyrkusk rulla bort på
afstånd. Vahlin rusade hufvudstupa utför trappan,
vidare längs en sandgång, uppför en liten kulle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
