Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod på torget. Kusken mönstrade Hård med en
skämtsam blick likt en gammal bekant. De prutade
litet med honom, men då småskrattade han och
sade att han nog skulle komma öfverens med
herrarna, han hade ju i natt kört den ena af dem hem
från „Förderfvet“.
Hård blef likasom litet brydd, men det for en
rodnad upp i Vahlins stela ansigte, som i dag var
mera beherskadt än någonsin.
— Ja, ja, — kör bara! kommenderade Hård.
Vahlin satt och tänkte igenom en plan huru han
skulle kunna utfråga kusken, utan att Hård fick en
aning derom. Kusken kunde gifva honom visshet
bättre än någon annan. Han tyckte nog han
förnedrade sig sjelf genom att spionera på sin vän, men
hoppet att få veta allt kastade hans skrupler
öfverända. Så snart han fick ett tillfälle, ville han
examinera hyrkusken.
Vägen gick undan i sluttande små backar,
sedan de lemnat förstäderna bakom sig.
Sommarvinden arbetade sig doftmättad och varm
genom barrskogen, och när den strök öfver vägen,
hvirflade den upp dammet, och gaf med sin torra
lukt af skogsbacke och vissnad barr de två åkande
en förnimmelse af eftermiddagshvila på rygg under
knotiga tallar, med lingonris och tjärblomster rundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
