Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lenhet. Idel slapphet, idel slapphet! Det var ju
ingenting af betydenhet, men det var emellertid
karakteriserande för Vahlin.
Vahlin sjelf såg saken litet annorlunda. Han
ville visa Karin Friman att han ej alls brytt sig om
hennes utbrott. Det beslutet kostade honom stor
sjelföfvervinnelse, och han gaf sig med i deras
sällskap, fastän han vantrifdes der. Hans samtal med
Karin Friman inskränkte sig till de allra vanligaste
obetydligheter, och de tycktes nöjda med det å ömse
sidor. Så hade han då med heder dragit sig ifrån
den saken, tyckte han.
Men det fans en annan, som vållade honom
större hufvudbry. Och det var icke blott i hufvudet
oron satt, ulan långt djupare, i hela hans varelse.
Den förstörde för honom hvarje hvilostund, hvarje
fridsam timme undan lidningsarbetet och höll honom
vaken långt fram på morgnarna. Han hade sedan
den aftonen, då han begaf sig ensam ut till
„För-derfvet11 och der påfräffade Hård och Hilma Ramst,
icke undsluppit den plågsamma stämningen, som han
då försökte fly. Efter hans öfverraskande möte der,
blef den endast dubbelt värre.
Men han aktade sig sorgfälligt att förråda för
Hård huru mycken del just denne hade deri.
Frågade Hård hvad som gick åt honom, svarade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
