Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dels för den gamla fruns skull, dels för att ej visa
sig efterhängsen nu, när han kunde halva rätt dertill.
Det hade kostat Vahlin stor sjelföfvervinnelse
och ansträngning att till det yttre blunda för Hilma
Ramsts förhällande till Ilård, men nu om någonsin
ville han helt sluta till ögonen för det förflutna, nu
när hon sjelfmant gifvit sig under hans ledning, utan
att det tycktes röra Hård det minsta.
Det låg någonting så befriande för honom i blotta
tanken att slippa sin svartsjuka mot Hård, att han i
fullt språng och med den försonligaste, öppna
vänskap rände uppför hans trappor och ringde på. Man
kom icke och öppnade genast. Först om en stund
gläntade madamen, som passade upp Hård, på
tamburdörren och sade att han säkert icke ville bli störd,
ty han sof ännu och hade stängt sig inne i sin
sängkammare, så att hon sjelf, madamen, icke sluppit
in till honom med morgonkaffet engång.
— Han brukar vaka länge om nätterna, tilläde
hon förklarande.
Den underrättelsen förtog en del af Vahlins goda
humör, han visste nog hvarför, och fastän han som
gammal kamrat till Hård eljes naturligtvis gått in
och väckt honom, gjorde han det icke nu, utan
nickade åt madamen, sade att han skulle komma
tillbaka senare och gick med långsamma, tungsinta steg
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
