Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, för det närvarande. Jag far ut och jaga
i dag, och våra lektioner börja först i öfvermorgon.
Jag har sagt till på bokhandeln, att de skulle skicka
dig dina böcker i dag. Adjö, — vi träffas i
morgon eftermiddag!
Hilma Ramst såg efter honom med ett litet
komiskt och medlidsamt uttryck i sitt friska ansigte.
Det var kostligt, men hon tyckte nästan synd
om honom, den rara och snälla och präktiga
karlen. En så otroligt beskedlig mansperson hade hon
då aldrig i lifvet ännu träffat. Men hans beskedlighet
var icke riktigt af det slaget, som en flicka missaktar.
Vahlin såg sig ej om efter henne en enda gång;
hon gjorde det ofta efter honom. Då han
försvunnit i Hårds port, kastade Hilma Ramst med en lite i
sjelfsvåldig knyck på sitt runda hufvud, gick hemåt
en smula tankfullare och mumlade för sig sjelf:
— livad rör det mig? Det var han sjelf, som
ville ha det så här. Jag har aldrig lofvat honom
någonting...
Hård var ännu icke uppstigen, när Vahlin kom
in i hans yttre rum.
— Ar det du? ropade Hård från sin
sängkammare, — jag kände igen dig på stegen. Madamen
sade att du varit här tidigare och sökt mig.
Hvar-för kom du inte in och väckte mig, — jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
