Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och de stego ur vid stationen, helsade på
Bohnstedt, som var dem till mötes der, välkomnades och
åkte en lialf mil ut till hans egendom helt beqvämt
i vagn med två hästar. På eftermiddagen togo de
en promenad kring Bohnstedts egor, hörde honom
tala landtbruk och låtsade intressera sig för
skördemaskiner och kärrodling. På hemvägen
diskuterades jagt, och i den frågan hade alla sin mening.
Men aldrig hade Vahlins närvaro utöfvat ett sådant
obehagligt tryck på Hård som i dag.
Vahlin bar hela tiden sitt orörligaste ansigte.
Icke en muskel tycktes ha lif i det, endast hans
grå-blå ögon, under de tunga ögonvalkarna, brunno
beständigt och sågo inflammerade och ansträngda ut.
Hård begynte misstänka att Vahlin likväl anade
hvilket besök Hård haft i morse. Men om han var
kär i henne, var det ju en kolossal sjelfbeherskning
han visat, då han t. ex. lekte med strumpebandet och
likgiltigt kastade bort det efteråt. Det bandet, som
kunnat tjena honom till ett tydligt bevis. — Nej,
han förstod icke längre Vahlin. Om han var
svartsjuk, måste han vara det förfärligt, för att vilja
be-herska sig så fullkomligt.
Sensommarqvällen kom tidigt och med den
toddybrickan och spelkorten. Hård kände det som
en lättnad att slippa ett samspråkande, hvilket han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
