Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot en bergvägg någonstans långt borta och kom
igen oigenkänligt, aflägset och nästan harmoniskt.
Hård blef som fattad af jagthundarnas ifver.
Han blåste i sitt horn, ropade hetsande åt hundarna
och stannade sedan för att urskilja ekot af sin egen
röst i det stora tumultet. Luften var hög och
hänförande frisk, doftande af multnad löf och fuktig
mossa. Bakom branten, der hundarna försvunnit,
hördes snart ett gält smågläfs, som steg och steg,
blef tydligare och slutligen bekräftande
ackompagne-rades af ett annat djupare, fylligare skall. I
detsamma hördes deras värds röst helt manande och
högtidlig:
— Skallet går!
Alla sökte upp någon god plats, der det var
öppet och skoglöst, för att de skulle kunna se
haren, när den passerade förbi. Vahlin ensam begaf
sig in i tätaste skogen. Han hade ett oklart hopp
om att derinne finna någon liten öppen fläck, och
han bedrog sig ej. Halfvägs upp till åsbranten gick
en byväg längs densamma och lemnade här och der
godt tillfälle att skjuta en hare, antingen den
passerade öfver vägen eller sprang den fram, hvilket
var mycket antagligt att den skulle göra.
Hundskallet hördes på afstånd, närmade sig och
allägsnade sig igen. I de sandiga hjulspåren arbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
