Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde alla hans färdiga sentenser om mannens
nai-vitc i kärlek och qvinnans oerhörda
förställnings-förmåga och utstuderade list. Likasom han icke
vetat det förut!
Det värsta vid ett dylikt blottande var, att Hård
skulle få en alltför öfverlägsen rätt i det han gjort och
att hans manliga fåfänga och stolthet skulle smickras i
samma 111011 som Vahlins egen nedslogs och
förödmjukades. H vad Vahlin än kunde tåla, det tålde han
icke! Han kunde omöjligt bekänna för sin lyckliga
rival sin länge dolda och väl beherskade hemlighet:
den brännande, upproriska svartsjukan. Den hade
ingen fått se, och den skulle ingen se heller.
Nej, — det måste fortfara som det nu var, tills
han genom sin beherskning och vänlighet lyckades
förmå Hilma Ramst att sjelfmant lemna Hård. Ah!
— han skulle lida oerhördt derunder, men det hjelpte
icke. Det var det enda, som var honom värdigt,
och då först kunde han lita på att Hilma Ramst
höll af honom.
Om Hård alls kunnat lörstå hans känslor, —
men det gjorde han ej. Ett fruntimmer, som Hilma
Ramst — huru kunde man gå och bli kär i henne
på allvar? Han med sin öfverklassfilosofi kunde
aldrig begripa, att hon var till för annat än för hans
nöjes skull. Och naturligt nog tyckte Hilma Ramst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
