Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du skall ia. veta det, återtog han lugnt, —
och du skall få lära känna mig...
Hilma svarade ingenting, såg endast förskrämdt
och främmande på honom.
— Ty du vet inte hvem du har att göra med.
afslutade han sin sats.
Vahlin tog henne lätt vid handen, !>ad henne
sätta sig i soffan bredvid honom och hoppades att hon
ville höra pä honom riktigt noga, — ville hon det?
Hon nickade jakande. Han hade en besynnerlig
förmåga att göra henne viljelös, hon kände sig som
en liten flicka inför honom, hon som lärt sig att
skämta bort all respekt och åldersskilnad, medan
hon verkligen var en sådan liten tös. Och hvad
kunde han sedan vilja henne med de här högtidliga
förberedelserna ... ?
Då strök Vahlin igen sakta hennes händer, såg
henne in i ögonen allvarsamt och sorgset och begynte
med en egendomligt brusten och tankfull stämma:
— Du har alltid trott jag varit en snäll och
vänlig karl, — och det är jag väl också på sätt
och vis — och att jag af idel oegennyttig välvilja
bemödat mig att få dig bort från ditt forna lif. Men
det var inte så alldeles oegennyttigt af mig. Jag
har nog haft mina planerderunder, — ja,ja, duskall
inte se så förvånad på mig för det. — Alla andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
