Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långa, enformiga eftermiddags-promenader i den
tunga höstskymningen, hvilkas enda nöje var att se
herrarna vända sig om efter henne och att helsa
tillhaka på några af de fördomsfriare, hvilka icke
ansågo det för en skam att lyfta på hatten för henne
på gatan. Visade någon af dem lust att följa med
henne, vågade hon icke tillåta det för Vahlins skull.
Hon såg hans allvarsamma, genomträngande ögon
öfverallt och var rädd för dem. Om det också
varit än så oskyldigt att gå med en herre på gatan
och samtala, skulle hon känt sig som en brottsling
inför dessa ögon efteråt. De skulle nog läsa alla
hennes doldaste tankar tvärt igenom all hennes
förställning, det visste hon. De hade gjort det
engång förut.
Vahlin följde sällan med henne på
promenaderna. Hon förklarade det som blygsel å hans sida
för att visa sig ute tillsammans med henne, och hon
hade ej alldeles orätt. Vahlin var en samling af
motsägelser, han som andra.
Han, som så lugnt trotsade stadssqvallret och
fröknarna Friman, när det gälde att gå på gatan
med skänkfröken från Societetshuset, han drog sig för
att visa sig tillsammans med Hilma Ramst. Det var af
det skälet, att den förra var honom likgiltig, den senare
långt ifrån. Och han ville ej utsätta sig för lumpna
!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
