Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fattiga qvinnans felsteg som helt naturliga och
alltid förlåtit dem inför sig sjelf. Hvad var det
vidare än en ren kouseqvens, att han gjorde Hilma
Ramst sitt giftermålsanbud? — hon skulle sedan få
handla som hon ville.
Men han visste mycket väl, att hon intet afslag
skulle gifva honom.
Samma qväll tog han Hilma Ramsts hand i sin
och begvnte:
OJ
— Vill du 1111 gifta dig med mig, sedan du lärt
känna mig och vet huru du får det som min hustru?
Jag har sparat den frågan ända tills nu, för att du
skulle ha tid att betänka dig.
Hilma Ramst blef litet öfverraskad, fastän hon
längesedan insett, att det skulle bli slutet pä deras
förhållande, ifall hon ej dessförinnan stält till en
brytning. Nu hade hon ej gjort det, och derför
kom frågan som ett afgörande. Hon hade hvarken
lust eller mod att opponera sig, — han lamslog alltid
hennes viljekraft genom sin godhet. Uppskjutande—?
Nej, hvad blef det bättre, om hon fortsatte sin
enformiga fångenskap, hon var mer än trött vid den
redan. Det enda, som gjorde att hon alls tvekade,
var hennes fruktan för Vahlin. Hon hade aldrig
öfvervunnit den rätt sedan den qvällen, då den
väcktes af hans bekännelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
