Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var nog ung och nog tanklös, att icke
mycket fästa sig vid hvilket godt parti det var för
en flicka som hon. Efter två år hade det varit det
enda afgörande, nu vid nitton år blef det mycket
annat, som bestämde.
Vahlin väntade hennes svar utan en min af
otålighet, och när hon såg hans lugna, varma blick,
blef hon helt underlig till mods, slöt sig till honom
och hviskade:
— Jag är nästan rädd för dig!
— Ar du det allt ännu?
— Ja, emellanåt. Oftast inte. Det är bara när
du är så dyster och allvarsam, och du gör mig
förstämd och jag vågar inte vara glad ...
— Det ska du våga, — det är just det jag
be-höfver...
Konsul Frimans hade längesedan bytt ut villan
med den stora glasverandan och den dunkla salen
innanför mot sin stadsvåning, en trappa upp i den
mest bebodda delen af staden. Senhöstens stormar
hvirflade om de sista vissna löfven på villans
träd-gårdsrabatter, och konsulns döttrar hade gjort en titt
ut till den öde platsen en dag, när det var skinande
frost-klart och isen låg blank på fjärden. De hade blifvit
bjudna ut på en tur med isjakt med sommarvillan till mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
