Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå nå, häradshölding Hård, — ni ska äta
soppan först, innan ni börjar smickra oss. Det tar
ju eljes slut, innan vi hinna till desserten ...
— Det tar inte slut, försäkrade Ilård bestämdt.
Konsulinnan gaf sin bordsgranne en oöfverträff-
lig blick.
Vid scherryn på soppan höll konsuln ett litet
tal för Hård, hvilket tal blef en soppa på sönder-
skjutna ben, såsom han sjelf skämtsamt förklarade.
Men hjertligt var det, och Hård kände att han var
omtyckt också i denna familj.
Han drack sitt rödvin till steken, utan att just
förundra sig öfver att han var omtyckt och började
vid desserten sjelfmant alt tala om Vahlin, emedan
han märkt att de andra undvikit det.
— Ja, han är gift nu, sade konsuln.
Hård hade hört talas om det, sade han, och det
var ett skäl hvarför han var ytterst ledsen öfver sin
olycka, som hållit honom borta och hindrat honom
att afstyra denna nya olycka från hans vän.
.. Ty hvad kan man kalla det annat än en
olycka? frågade han och såg vädjande på de
kringsittande. — Att gifta sig med en alldeles obildad
menniska...!
Ingen såg ut som om den velat kalla Vahlins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
