Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arens lopp, men förtalet smög sig kring knutarna
utanför, kikade in genom nyckelhålet i tamburen
och spionerade pä dem, isynnerhet på henne, med
ett intresse utan gräns.
Hilmas qvinliga instinkter hade lått en mäktig
påstöt genom alla bosättningens göromål. Hon, som
aldrig haft något egentligt hem, fick nu ställa i
ordning åt sig det prydligaste lilla bo, som hon kunnat
tänka sig. Och hon var j^lad, — hela hennes
obestämda rädsla för Vahlin hade försvunnit. Hvad den
hade varit löjlig! Han var ju en den barnsligaste, lilla
mansperson, så öm och så full af omsorg. Hon sjöng
sina lustiga chantantvisor högt, medan hon sysslade
med linkläder och täcken, mattor och sin egen
utstyrsel. — Den sista lade hon stor vigt pä, och
handsymaskinen slamrade från sängkammaren i takt till
raspandet af Vahlins penna i redaktionsrummet, sä
att han olta måste afbryta sig midt i en mening,
smyga sig fram till henne bakifrån, utan att hon
märkte det i sin ifver, och taga 0111 det lilla runda
hufvudct med båda händerna och kyssa det alldeles
förgjordt.
Så jagade hon bort honom med alnstickan och
förbjöd honom bestämdt att störa henne i hennes
vigtiga förrättningar. Föröfrigt hade han ej heller
sjelf tid att löpa från sina manuskript, bara för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
