Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brydd och ovan att spela en sådan roll för sina
gamla vänner och sade helt högtidligt:
— Ni är alldeles frisk redan, herr Hård?
— Fullkomligt, svarade Hård som om det
varit den likgiltigaste sak i verlden. — Och jag har
roat mig länge i Helsingfors, tilläde han. — Man
måste passa på alla tillfällen att göra sig gladt, och
jag hade en god förevändning. Men så trefligt ni
har hos er! Alldeles annorlunda än när Vahlin var
ungkarl. Då drunknade man i tidningspapper hos
honom ... i tidningspapper och cigarraska...
Hård slog sig helt gemytligt ned i soffan och
log sitt gamla, mest älskvärda löje.
Så det lättade luften! Hilma såg ut som om
hon benådats från en dödsdom, hennes runda
an-sigte fick igen sin naturliga smånäpenhet, och Vahlin
sjelf kunde icke värja sig för en känsla af lättnad.
Hård hade brutit stelheten, så snart han sade sina
första ord i sin naturliga och osökta ton, och det
öfriga han kom fram med var heller icke egnadt att
retablera den igen. Han rörde sig så ogeneradt i
sin väns hem, som hade aldrig något som helst
förefallit emellan dem. Vahlin visste icke om han skulle
känna sig tacksam eller förnärmad, men han böjde
sig för Hårds umgängesvana.
Hilma gjorde först stora ögon öfver att se dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
