Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och observerade, midt under det han bemödade sig
att göra stämningen allt friare.
Frun passade egentligen förträffligt i det
sällskapet. I början bibehöll hon sin reserv, log
måttligt åt skämtet och svarade förbehållsamt, när man
vände sig till henne, men småningom rycktes hon
med mer och mer. Hon hade gudskelof icke
stelnat in i prudentlig och bornerad anständighet ännu.
Hennes skralt biel hjertligare och hennes blick
lifli-gare. Hon såg då och då vädjande på sin man,
men kunde ingenting ogillande spåra hos honom,
fastän han i det hela taget såg allvarsam ut.
Efter herrarnas andra toddy kunde hon icke
hålla sig tillbaka längre; — hon hade ju icke varit
ute i sällskap på liera månader. Och hon gaf lös
hela sitt uppsluppna lynne, log så att tänderna blänkte
och tårarna kommo henne i ögonen, vågade sjelf ett
skämt ibland och uppmuntrades af herrarna till Ilera.
Den hycklande herren hade kastat bort sin mask,
blef ytterst frispråkig och nästan närgången mot
henne med sina simmiga blickar. Hilma var den,
som allsicke förstod sig på att med takt alstvra en
näsvishet. Hon var så lifvad, att hon icke alls lade
märke till den engång och roade sig gudomligt.
Men det fans qvar i hennes rörelser och minspel
chantantdamens simpelhet och frivolitet, som ju na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
