Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af två gäster, att strax som de lenmat deras värd
taga heder och ära af hans hustru.
De sågo förvånade på honom öfver att han ej
höll med dem.
— En sådan fru ...! sade den ena.
— Hvad har hon förolämpat er med, — det
förstår jag inte —
— Åh, förolämpat! Det har hon inte gjort.
Men hon är se så der la hitt, la ha! Den hycklande
gjorde en betecknande gest.
— Det är minst sagdt skamlöst af herrarna...
fy fan! Låt bli att tala illa 0111 henne, när jag är
med. Vahlin är min vän och hans hustru...
— Åhå! — är det sä fatt sade den oberoende,
— är det så alt herrarna äro två om henne... ja,
ja! jag har hört glunkas 0111 det...! Hård lyfte
redan sin käpp, men stack den med en beslutsam
rörelse under armen igen och gick derifrån. Han
inblandad i ett slagsmål på gatan, — nej!
Vahlin satte sig dyster i redaktionsrummet öfver
några papper och låtsade skrifva. Frun släckte
lamporna i salen, putsade ljusstakarna fria från
to-baksaska, borstade duken, samlade glasen och
porslinet från supén, för att diska dem, men lemnade
plötsligt alltsammans och gick in till sin man.
— Har jag varit dig emot i qväll?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
