Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skor, din hustru bland dem. Seså, — nu ha vi det
klart. Det är allt hvad jag har att säga dig, — är
du nöjd nu ... ? Och kom ihåg att hvarken fröken
Friman eller jag betraktade ditt sjukliga uppförande
i går som annat än en yttring af din öfverretning .. .
Som alltid när han talade, hade Hård talat sig
varm igen. Han kände sig plötsligt så god, så
ädelmodig och så förlåtande, att hans bröst häfdes och
tårarna voro nära att tränga honom i ögonen. Han
räckte Vahlin sin hand och sade lugnare:
— Gamle vän, •— du gör mig orätt i att stämpla
mig med vidare misstankar. Det är några fördömda
tillfälligheter, som blandat mig in i dina
angelägenheter... skyll på dem, inte på mig! Jag har aldrig
velat dig illa och vill det nu mindre än någonsin,
när jag ser att du är olycklig ...
Vahlin hade satt sig i Hårds skrilstol, lutade sig
sig öfver bordet och gömde ansigtet i händerna
under slitande tankar, kall och nästan likgiltig nu, när
han sagt allt hvad han bar på hjertat. Under den
första hälften af Hårds utgjutelse, kände han sig
nästan nöjd med den effekt hans ord framkallat. Hårds
lifliga indignation och lätthet att gifva den ifrån sig
verkade behagligt förmildrande på hans egen tunga
lidelse. Han likasom mätte upp den genom
jemfö-relsen med Hårds utbrott, och det smickrade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
