Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att finna den hotande, mäktig, förstörande, med
våldsamma krafter som hos småningom hopade åskmoln
efter långt qvalm, medan Hårds hela vrede dunstade
bort, likt en liten oskyldig regnby om våren.
Det var sant hvad Hård sagt, att Vahlins
bittraste ord voro ögonblickets ingifvelser, men dylika
ögonblick och slika bittra ingifvelser hade han
numera som oftast, isynnerhet när Hård var
närvarande. Och han ångrade icke heller, att han sagt
Hård allt hvad han bar på hjertat; det hade kostat
honom ansträngning, men det kändes lättare
der-efter.
När Hård talade om skotten, kunde Vahlin ej
värja sig för en viss tillfredstäld fåfänga öfver att ha
vågat ett så starkt uttryck för en så våldsam rörelse.
Var det än så orätt, mod hade han visat! Större
mod och hänsynslöshet, än Hård någonsin varit i
stånd till. Han högg sig fast i det medvetandet som
i en moralisk lifräddningsboj och höll sig med
till-hjelp af den öfver störtfloden af Hårds förebråelser
utan att sjunka. Hårds ädelmod berörde honom
icke det minsta; — han ville icke bli berörd af
det. Vänner kunde de ändå aldrig bli, det var
han säker på, — hvarför då ställa till en
försoningsscen, hvars betydelselöshet han genast
genomskådade. Det skulle i alla fall alltid bli liggande en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
