Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan han svarade på brefvet; — aldrig fjcsk och
efterhängsenhet, särdeles när det gälde qvinnor!
I sin första häftighet och öfverraskning efter
Hilmas afresa hade Vahlin så godt som svurit på
att icke med en min eller ett ord låtsa oni
alltsammans. Hon måste sjelfmant vända tillbaka till
honom, utan att han bad henne om det, utan att han
låtsade vilja veta af henne engång. Det var icke
Hårds råd att göra skilsmessan lång han lyssnade
till, det var till sin egen förolämpade
husfadersvär-dighet. Det återstod icke mycket af den, ty en
äkta man, hvars hustru rymt ifrån honom, är ju
nästan en litteraturhistorisk löjlighet, och midt i
qvinnoemancipationens tidehvarf skjuter opinionen
allt ännu skulden på mannen.
Så alldeles skuldfri kände sig Vahlin icke
heller. Det dykade upp för honom små minnen från
deras smekmånad, minnen af en hårdnackad
förbe-hållsamhet och småaktig fåfänga. Han, som alltid i
princip föraktat den ytliga qvinnobildningen, hade han
icke velat gifva allt för att hans hustru skulle egt just
en sådan ytlig bildning? Hade hon kunnat se likgiltig
ut i sällskap och säga små osanningar taktfullt och
behagligt, hade han aldrig behöft skämmas öfver
hennes simpla manér och hade hon kunnat svara
en näsvis herre med societetdamens medvetna oskuld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
