Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle aldrig hans svartsjuka gjort honom
oreson-nerlig och han aldrig fantiserat ihop någon låghet
ät hennes karaktär.
Han hade fordrat för mycket af kärleken, insåg
han sjelf. Han ville med ett slag, genom en
vigselceremoni, höja sin hustru i nivå med sin egen
bildning, och han hade hoppats kärleken skulle ersätta
bristen på uppfostran. Det hade den nog kunnat
göra om ... om han bara varit mindre fåfäng! Huru
han än slingrade sig undan, kom han alltid till den
slutsatsen, och det kostade på honom att medgifva
att den var sann.
Hård hade alltid förebrått honom att han icke
var äregirig, men han hade tyckt det var ett slags
öfverlägsenhet att stå indifferent gentemot verlden —
dock, att vara fåfäng utan äregirighet, det var
småaktigt, simpelt, tarfligt! Fåfängan i äregirigheten kan
åtminstone drifva en menniska framåt, fåfängan
ensam och i och för sig håller en qvar i
småborgerligheten och dränker en i dess inskränkthet...
Vahlin hade god tid att filosofera, och han gjorde
det, tills han tyckte att han sjelf var den enda fasta
observationspunkten i hela verldshvimlet, att alla
andra rörde sig framåt och utvecklades, han ensam
stod qvar och ej hörde till det hela. Han hade hört
engång till det, han hade lefvat, han också, men nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
