Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick var han färdig att stöta henne ikull på
golf-vet, trampa på henne och gå sin väg med ett skratt,
men så besinnade han sig. Han visste ju det förut,
redan då han tog henne till hustru, fastän han icke
tänkt sig följderna. Och det slog honom som en
blixt, fanatiskt, öfverspändt kanhända, att han nu
hade ett tillfälle att reparera den skuld, i hvilken
han stod till Hård, genom att antaga sig hans barn.
— Var god lemna oss ensamma, sade han till
impressarion. Denne hade sett att det var allvar å
färde och gick utan ett ord.
Då lyfte Hilma sina ögon och såg med en
förskrämd blick på Vahlin. Hon darrade för honom
igen, som hon gjort det engång efter hans
bekännelse. Men han kom fram helt vänligt, fastän
allvarligt, tog henne i handen och sade de första orden:
— Kommer du hem med mig nu, Hilma? Det
är så tomt utan dig, och jag tror vi skola stämma
bättre öfverens härefter ...
Med en undergifven, ångerfull rörelse gaf hon
honom sin hand.
— Nej, inte så ... mera mod!
— Jag har inte, sade hon tonlöst.
— Du får det, bara du vill hålla en smula
af mig...!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
