Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forstermor och fosterson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvart skulle han taga vägen, om hon fördes på
sjukhuset? Fröken Sallgren behöll honom visst icke
hos sig. Hon greps plötsligt af ett omätligt
medlidande med sitt barn. Skulle det bli skyddslöst när
hon dog? Nej, hon ville tala med fröken Sallgren
om Hannes, bedja och besvärja henne att sörja för
honom, och så skulle hon gerna dö utan
läkare-hjelp, blott hon visste att gossen var i säkerhet.
Den tanken lugnade henne märkvärdigt, och hon
kände sig helt styrkt af den. Tomrummet stod ej
längre så isande ödsligt för henne; längst derinne
skönjde hon som ett hufvud med en törnekrona och
ett par ögon, som blickade outsäglig tröst till henne.
Hon hade fått fatt i sin frälsare igen, och helt varm
om hjertat sjönk hon i en liten slummer med det
fasta beslutet att för sin Hannes’ skull icke lemna
fröken Sallgren, om det så gälde att dö här.
Det blef sämre och sämre. Fröken Sallgrens
fördubblade omsorger gåfvo intet resultat. Såren
blefvo allt djupare och mera inflammerade. Den
sjuka fick svårt att andas, men när fröken Sallgren
med sorgsen och ogillande ton frågade om hon
skulle sända bud efter läkare eller låta den sjuka flytta
till lasarettet, fick hon till svar en nekande skakning
på hufvudet jemte ett svagt nej. Då gick hon
alltid strålande och tillfredsstäld från sjukbädden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
