Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forstermor och fosterson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det kan inte hjelpas numera.
— Hade ni då kunnat det tidigare —?
— Möjligen —!
Läkaren var nobel nog att afstå från alla
förebråelser. Men fröken Sallgren hängde sig fast vid
honom och fortsatte:
— Nej, säg att ni kan det ännu...
— Jag kan inte hindra henne att dö, men jag
kan lindra hennes plågor, — det kan jag.
— Gud, hvad ni är omensklig!... Men stanna
då åtminstone och lindra hennes plågor,... hör ni,
stanna då åtminstone ... bara så att ni är hos henne
herr doktor —!
Fröken Sallgren hade fullkomligt glömt sin egen
läkarestolthet. Hon stod bedjande framför
stadsläkaren, som med en förtretad gest drog öfverrocken
af sig igen.
— Nå, jag går in till henne då, men bara på
ett vilkor: att ni lemnar mig ensam med den sjuka.
Det gick fröken Sallgren egendomligt nog
genast in på, och hon blef stående utanför dörren till
sjukrummet, tacksam djupt in i själen för att ha
fått välta det sista stora ansvaret på en annan.
Om tio minuter kom läkaren ut och sade, att
den sjuka ville ha prest.
E11 timme senare hade fröken Sallgren den till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
