Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forstermor och fosterson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta påminte så otroligt mycket om hans aflidna
hustru, att han ett ögonblick blef helt varm om
hjertat. Han hade på de sex år hon varit död
aldrig haft hennes bild så tydlig och klar för sig
som nu. Och när fröken Sallgren slutade föll han
in alldeles som han brukade med henne:
— Se så, se så, — vi ska nu ta saken nyktert.
— Nyktert! Jo det var ett uttryck som
passade! Ville han håna hennes sorg eller hvarför
lemnade han icke henne ensam med den? Hvad
skulle det väl bli af de unga männen, när de gamla
togo deras förfall i försvar? Eller kunde han neka
till att han försvarade dem?
Lasarettsläkaren kringgick frågan genom att
igen känna Hannes på pulsen och ordinera några
teskedar soda så snart han vaknade. Derpå gick
han sin väg sedan han bilagt ännu en förklaring:
— Renaste sjelfsvåldet, fröken Sallgren, —
renaste sjelfsvåldet! Pojken har blifvit narrad att
dricka och skall säkert inte göra det så snart igen.
Tro mig, sådant händer den bästa. Adjö, adjö ...
sådant händer den bästa. Intet skäl derför att vara
ond. Farväl!
Men fröken Sallgren var rasande ond likaväl.
Hon vände sig med förakt både från läkaren och
den sjuke, gick in till sig och befalde pigan, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
