Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 1. En vandring utan mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin förtjusning öfver Golfo di Napoli, sedd från denna
sida. Men jag förstod också att de allra flesta gjorde
det ungefär lika gärna som jag själf.
Middagssällskapet var öfvervägande tyskt, ansåg
jag, men nog så brokigt för det. Från öfversten och
statsrådet och majoren vid bordets öfre ända, hela
den officiella rangskalan nedåt till privatdoktorn,
affärsmannen och den lilla rentiern vid bordets nedre. En
och annan fristående utlänning satt inkilad i den tyska
rangordningen, där hofmästarn ansåg han passade bäst.
Själf hade jag fått på ena sidan en löjtnant på
permission, hvilken hade sväljt en eldgaffel för att hålla
sig representativt stel och styf, och på den andra en
doktor med stort skägg, hvilken gärna hade kunnat
svälja en del af löjtnantens eldgaffel för att hålla sig
mera stel och styf. Hans beläsenhet var stor och hans
pratsamhet i proportion med den, men hela hans
bildning fördärfvades af hans sätt att göra den gällande.
Jag vill höra föredrag — om jag icke kan undgå dem
— i en lärosal, icke vid ett middagsbord.
Längst bort till höger fäste jag mig vid ett äkta
par i sportdräkter, som kunde vara nordbor men väl
voro engelsmän, och de fäste sig också vid mig.
Endast min prinsessa såg jag icke. Jag var icke precis
bedragen, men trots det goda vinet gick jag betydligt
nyktrare från bordet än hvad jag var, när jag satte
mig ner vid det.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
