Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 2. En platonisk fosterlandsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag sprang icke upp af förtjusning och ilade icke
till detta oväntade möte. Jag frågade tvärtom ganska
likgiltigt hvad det var för ett herrskap och hvad de
hette.
Jo, det var en svensk med fru, som länge varit
bosatt i Sorrento. De hade en egen villa där, de
hette von Steven, och de befunno sig bara för
tillfallet här på en velocipedutflykt. Herr ... —
hof-mästaren uttalade mitt namn högst originelt — skulle
vara så god och tillåta dem presentera sig.
Den där uppgiften om att de ägde en villa i
Sorrento måtte ha ofrivilligt inverkat på mitt sämre
ja&> J*ag blef höfligare utan att anstränga mig och tillät
nådigast presentationen.
Jag reste mig upp ur min tältstol och väntade
att de skulle komma, gick sedan ett stycke emot dem
uppåt verandan och beredde mig på ett
sammanträffande med mycket älskvärda men naturligtvis stela och
reserverade personer, hvilka ville visa sig charmanta
mot bäraren af ett litet litterärt namn, som de
någongång fäst uppmärksamheten på i tidningsspalterna.
Jag kunde visst icke neka till att det berörde mig
mycket angenämt att sålunda bli föremål för artighet
så långt utom de gränser, som voro de naturliga för
mitt anspråkslösa rykte, och jag intog visst en ganska
förbindlig och artig position, då en äldre välbyggd
man och en, som jag tyckte, alldeles ung fru — de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
