Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 2. En platonisk fosterlandsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma sportklädda jag observerat vid middagen —
kommo gående nedåt den snäckströdda sandgången
och riktade sina steg mot mig.
— Herr T.? frågade den äldre herrn leende och
bekant på svenska.
— Ja, min herre.
— Tillåt oss presentera oss själfva! Min hustru,
fru von Steven, själf heter jag naturligtvis också
Steven. Vi äro bosatta här i trakten, och händelsen
gjorde att vi sågo ert namn i främlingsboken just när
vi skulle lämna Castellammare och åka hem. Jag
känner det namnet sedan mycket länge, det är ett
finskt namn, en af mina vänner har burit det. Själf
är jag också född finne, fastän omständigheterna ha
fört mig långt ifrån det forna hemlandet.
Han talade ifrigt och småleende, och hans blick
hvilade hela tiden på mig med ett egendomligt
välvilligt, nästan smeksamt uttryck, som var mig svårt
att förklara. Jag tyckte jag kände igen det uttrycket
som tillhörigt en hel stor klass människor, jag
någongång träffat, men kunde för ögonblicket ej klargöra
för mig hvad det var för en klass. Hans hustru var
blond och fyllig, såg bra ut och hade samma nästan
barnsligt vänliga uttryck i ögonen. När hon öppnade
sin mun och sade mig några ord för sin egen del,
märkte jag att hennes svenska hade en stark utländsk
brytning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
