Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 2. En platonisk fosterlandsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senaste röfvaranfallet ägt rum mellan Castellammare
och Sorrento. Närmare Neapel kunde det vara
vådligare att färdas i mörkret. Här kände de snart så
godt som hvarenda boffysionomi och visste att under
bofvens trasor klappade det hyggligaste tiggarhjärta,
som bara fordrade några soldi till makaroni för att
känna sig tillfredsställdt.
Därpå satte sig mina vänliga landsmän upp i
sadlarna och rullade ljudlöst i väg hän i mörkret
mellan gårdsplanens cypress- och lagerdungar. Jag stod
och såg ett ögonblick efter dem, undrande öfver hvad
det egentligen var för folk. En svensk rysse, som
födts i Finland!? Hvad var det för en bastard?
När jag i vestibylen tog hofmästarn i förhör om
dem, fick jag just ingenting nytt att veta. De lefde
som förmöget folk i sin egen villa, och gjorde då och
då ett besök i pension Weisz för att träffa tyskar och
landsmän och spisa ett middagsmål efter nordtysk
matsedel.
Länge grubblade jag icke öfver dem. Neapels
ljumma kväll tog mig snart fången för sin egen del;
jag halflåg ute på terrassen i en soffa, studerade den
sydliga natthimmelns stjärnor och beklagade min otur
att ej få se fullmånen stiga upp öfver de dunkla
konturerna af Vesuvius. Hade ens hans hemska majestät
velat ställa till en extra illumination för min del med
ett litet utbrott, — så mycket bättre! Men nu hängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
