Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 4. I alla fall en landsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ack ja, det känner jag till, det känner jag
mycket väl till! Jag har inte för ro skull varit
adjutant hos generalguvernören öfver Finland och därefter
rysk språklärare . . .
— Har ni varit det? utropade jag förvånad.
— Det har jag varit, och så har jag varit
egendomsägare i Finland, — jag hade ett gods i Viborgs
län, som jag ärfde efter min far.
— Åh!!
— Och jag trodde därför i början att jag var en
så god finsk medborgare som någon annan, — jag
finns i denna stund i Finlands adelskalender, slå upp
där bara! — men jag blef snart tagen ur min
villfarelse! Det var inte så lätt den tiden att komma in i
finska kretsar, när man hade ryska vanor som jag, och
bar rysk uniform. Man blef ganska hyggligt bemött,
det är sannt, men man blef också alltid misstänkt för
spioneri eller dylikt. Jag vet inte huru det må vara nu.
— Jag tror inte en rysk militär i dag gör några
stora ansträngningar för att komma in i de finska
kretsarna. Han trifs bäst med sina landsmän, sade jag. —
Dessutom är det väl ganska litet, som lockar honom
att försöka det. — Hans språk är ett annat och hans
intresse också. Men det finns naturligtvis kretsar i
Helsingfors, där han umgås, de kretsar, där man rör
sig lika ledigt på franska och tyska som på
modersmålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
