Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - Vandringsmän som mötas - 6. Anteckningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin egen fria vilja. Inga stora, betydande personer,
som skulle stått i harnesk mot en värld för sina idéers
skull, utan tvänne enslingar, hvilka i lifvets hvirfvel
stött på hvarandra, sympatiserat, älskat och flytt från
hvirfveln, för att ostörda af världen se ålderdomen
nalkas med gråa hår och milda, förlåtande tankar. När
jag såg dem tillsammans föra sitt förfinade enslingslif
i de härligaste omgifningar, hade jag ej en tanke på
förebråelser mot deras egoism, så vacker och vänlig
var den. Hellre skulle jag då tyckt att det varit orätt,
om jag sett henne midt uppe i en bullrande
välgören-hetsbasar och hört honom taga ordet vid en
sammankomst för förbättrande af arbetarens ställning. Det
hade varit som att se tvänne fina, bräckliga
Sévres-vaser gå rundt laget mellan starka, turnande och
skäg-giga tyska studenter.
Nej, de passade i sitt ensliga och stilla lif under
Sorrentos orangelundar, de hörde tillsammans mer än
de flesta äkta par jag sett, och jag gjorde mig
emellanåt den frågan, hvad det skulle bli af den ena om
den andra dog.
Dagarna gingo vackra, soliga, fridfulla. Jag satt
flera timmar före och efter frukosten i det svala,
skumma biblioteket och kopierade. Fram på
eftermiddagen togo vi en tur åt Castellammare eller uppåt
bergen. Engång hunno vi ända till Massa Lubrense
innan solens nedgång. Efter dinern gjorde fru von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
