Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 3. Familj och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höra någonting om det. Det var som jag först nu
förstått att sörja min mor, då min fars bortgång gaf mina
tankar en ny riktning åt det förflutna, dess sorger och
fröjder, dess poesi och dess alldaglighet.
Soranlax hade aldrig blifvit någon kär vistelseort
för min far, mangårdens och byggnadernas skick
vittnade vältaligt därom. Vi hade visserligen mest alla
somrar tillbragt någon kortare tid där, äfven efter min
mors död, hvilken inträffade i mitt tolfte år. Men jag
minns aldrig att jag sett mina föräldrar glada och nöjda
där, såsom jag ihågkommer dem i S:t Petersburg och
i synnerhet på de utrikesresor de företogo i Europa
och på hvilka jag var med ända till dess min mor dog.
Sedermera var jag endast en gång rest utomlands med
min far, och det var ingen treflig resa. Det var just
den sista resan till Tyrolen, hvarifrån jag nyligen
återkommit ensam.
Icke heller mig var Soranlax särdeles kärt. De
dystra och mörka rummen med stora aspar skymmande
för fönstren hade alltid stämt ned mitt glada
goss-lynne. Endast ute i det fria, på ridturer och jakter
hade jag roligt. Från mina tidigaste år hade jag vant
mig att betrakta Soranlax och med det hela Finland
som ett slags dystert, ensamt och tråkigt
uppehållsställe, där man nödvändigtvis måste passera en månad
om året, precis som jag måste läsa mina läxor. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
