Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 3. Familj och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en del i mig ännu i denna stund. Jag är uppfostrad
enligt gammal god sed till att anse mig själf för den
minst viktiga person, som finns till. Det kan ha varit
bra på sätt och vis, jag har därigenom sluppit mycket
grubbel och många stunder af slitande tvekan.
Dessutom skulle det i alla fall ha gått mig illa. Men jag
måste stundom föraktligt skratta åt mig, då jag kände
den inlärda artigheten och lydnaden tvinga mig att
bocka och ljuga och vara förbindlig, när jag ville kasta
folk på dörren. Det har alltid nedsatt mitt
människovärde och gjort mig till den splittrade och grubblande
enstöring jag är.
Jag liknade i min ungdom en pudel, som man
dresserat till en fullkomligt opersonlig lydnad. Jag är
dresserad, icke uppfostrad. Jag är dresserad först af
min far, sedan af kompaniofficerarne i junkarskolan och
sist af mina förmän och kamrater. Jag måste i denna
stund oafbrutet gifva akt på mig, så jag icke blir
servil mot högre stående personer, fast jag ingenting har
att göra med dem. Detta Oaktadt min själ lågar af
hat till själfva skuggan af servilism.
Ett underligt förhållande, som tyvärr är alltför
sannt!
Likafullt kan jag ej med fog klandra mina
föräldrar för min dressyr. Den har i alla fall banat vägen
för mig till det smula anseende jag haft och den smula
lycka jag nått. Hade jag ej blifvit dresserad, vore pu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
