Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 4. Kringskuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit van att se slå emot mig ur blickar, åtbörder och
tal. Med några ord: — jag måste falla på tanken, att
någonting kommit emellan oss, jag visste ännu ej hvad.
Ännu värre blef det, då jag vid middagen på en
restauration råkade på en af mina studentbekanta.
Han låtsade först icke se mig, sedan icke känna igen
mig, och när jag med obesvärad hållning och min gick
rakt på honom och räckte ut handen till hälsning, var
det endast med ett slags belefvenhetens tvång jag
förmådde honom att trycka den kort och kallt. Annars
hade han vändt mig ryggen midt i de andra
middagsgästernas närvaro och förolämpat mig på ett sätt, som
jag ej haft lof till att förlåta. För att förekomma
detta, öfverrumplade jag honom och tvang honom
mottaga min hand. Jag hade tyckt mycket om honom
förut, och jag ville icke låta honom förolämpa mig
offentligen.
Men i tysthet förolämpade han mig likafullt så
djupt som någon gärna kan göra. Det jäste inom mig,
mitt blod for upp åt hufvudet och jag skyndade att
själf vända mig bort, så jag ej skulle se honom mer,
annars är jag rädd för att den lilla och nu knappast
observerade scenen kunde ha utvecklat sig till en hel
värdshusskandal.
Jag sväljde min mat illa, i stora, otuggade bitar,
så brände harmen inom mig. Strax som jag slutat
mitt mål, skyndade jag mig till öfverste R:s, där jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
