Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del I - En patriot utan fosterland - 5. I harnesk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min häst såg mycket förundrad på mig och gnäggade
högljudt likasom för att kalla på folk, då jag klädt af
mig och stod färdig att begå mitt pojkstreck. Det
påskyndade bara mitt bad, och jag njöt af att känna det
kalla vattnet bränna min varma kropp och jublade när
isstyckena kommo sättande med strömmen och
tornade mot mitt bara skinn. Det var uppfriskande, det
var galet, det var öfverdådigt, men jag behöfde
någonting sådant.
På återvägen hem måtte jag ha förkylt mig, ty
jag blef sjuk och låg till sängs under flere veckor.
Men äfven detta njöt jag af. Febern gaf mig sina
bilder, och tröttheten efter den gaf mig en hvila så
djup, att jag tyckte mig död.
Öfverstinnan R. kom till mig mest dagligen, än
ensam, än i sällskap med någon af mina herrbekanta.
Då jag nu låg sjuk, fick jag mottaga besök äfven af
mina forna vänner vid gardesbataljonen, och det gjorde
mig godt. Sommaren kom och med den min hälsa,
men jag var så svag, att jag knappast trodde mig i
stånd att ensam företaga den rekreationsresa
utomlands, hvilken så länge gladt mig såsom lön för alla
mina utståndna själfförvållade lidanden.
Ändtligen, en sommardag, kunde jag gå ombord
på ångfartyget, som förde mig till Sverige. O, så
det jublade inom mig! Hade öfverstinnan R. vetat
med hvilka känslor jag for ifrån henne, så hade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
