Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 8. Brända skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var ju icke någon alldeles ung man längre,
mina tjugusex år hade icke gått spårlöst förbi mig.
Världserfarenhet hade jag nog, men den var ganska
ensidig och förskref sig nästan uteslutande från
salongerna och militärlifvet. Jag trodde, trots allt, med
ett slags blind och barnslig tillförsikt på min förmåga
att slå mig fram nästan på hvilket gebit som hälst,
bara jag blef fri det despotiska trycket af min uniform
och min falska ställning.
Och nu hade jag blifvit det.
Det första denna stora, efterlängtade förändring
i mitt lif förde med sig var, att mina fordringsägare
började röra på sig. Det andra var, att man vägrade
låna mig mera pengar och det tredje, att mina vänner
inom militärkretsarna och den högre societeten började
undvika mig. En god början alltså!
Nå — jag lät icke nedslå mig, nu skulle min tid
komma, och nu skulle jag visa, hvad jag dugde till,
när jag hade fria händer. Jag fick icke tillfälle att
visa alltför mycket förmåga. Jag talade om till höger
och vänster, att jag gaf lektioner i franska, tyska och
ryska, jag annonserade därom i tidningarna, men jag
fick icke några elever ändå.
Efter ett par veckors fåfäng väntan, tog mitt
tålamod slut, min energi fordrade något att göra, och jag
gick ut för att söka eleverna, efter de ej kommo och
sökte mig. Det lyckades mig genom bekanta och
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
