Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 8. Brända skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag sålde först under hand åt mina bekanta och
vänner de föremål, som särskildt tilldragit sig deras
uppmärksamhet, och för dem fick jag väl betaldt,
mycket väl betaldt. Alla mina bekanta frågade mig, som
om det varit en afgjord sak, hvart jag tänkte resa, då
jag realiserade mitt bo. Ingen af dem visste eller
låtsade veta, hvarför jag gjorde det. Jag var ej heller
den, som brydde mig om att upplysa dem därom.
Jag svarade likgiltigt ut i luften, att jag ännu ej
bestämt, hvart jag skulle styra min kosa. VV—11 kom
någongång till mig, men han var så dyster och
upptagen af sitt eget svårmod, så att jag inte heller på
hans frågor svarade uppriktigt.
När halfårshyran skulle betalas, måste jag bedja
om uppskof. Det gick min värd in på, som haft mig
så länge till en ordentligt betalande hyresgäst, och
sålunda blef jag kvar i min sköflade våning. Det rum,
som förblef mest oberördt var biblioteket, och där
till-bragte jag dagarna i sorgsna betraktelser, alldeles utan
förmåga att begagna min dyrt förvärfvade frihet. Jag
hade så liten glädje af att röra mig ute med den.
Mina civila kläder generade mig, mina bekanta, som
jag mötte, generade mig, hela staden, byggnaderna,
gatorna, torgen, ja t. o. m. hundarna generade mig.
De lupo så obekymrade och vänliga omkring och
hälsade på lite hvar, så att de ofrivilligt påminde mig
om mig själf de tiderna jag var vänlig och obekymrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
