Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 8. Brända skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl öfverens med de ganska många eleverna i klassen,
utan äfven att de lyssnade till mig med intresse och
uppmärksamhet.
Mina första intryck af min nya vistelseort och
verkningskrets voro de allra gynnsammaste. Hela mitt
sinnestillstånd efter min nyss genomgångna kris i
Helsingfors var så vekt och fullt af en blid kärleksfullhet,
så att jag velat taga hela världen i famn, bedja den
förlåta mig mina synder och i gengäld förlåta den alla
fel och brister. Denna min stillsamma och lyckliga
sinnesförfattning gjorde mig mera ödmjuk och
undfallande i mitt uppträdande, än hvad jag borde ha varit,
ty inom kort fick jag känna de första naturliga
yttringarna af underskattning och ringaktning från min
om-gifnings sida.
De väckte mig åter till lifvets tunga
själfförsvars-plikter efter den långa, besynnerligt idylliska dröm jag
haft om goda människor i en god värld. Men de
berörde mig ej strax, de förklungo och studsade slöa
ifrån mig, tills slutligen en dag en pil trängde igenom
min fromhets kåpa och förvandlade pilgrimen till ett
såradt djur, men väckte honom på samma gång till
räddande handlingskraft.
Det betvingade och bundna lejonet inom mig
sprang upp ur sin långa, förnedrande sömn, röt och
skakade manen. Den vingklippta örnen slog med vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
