Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 8. Brända skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garna. I och med detsamma var krigsförklaringen gjord
mellan mig och en stor del af den goda staden.
Efter det förslöande drifvandet med strömmen,
efter att ha tumlat utför själfva fallets brant, upptäckte
jag med en viss glad förvåning, att jag ännu kunde
röra mig, att min lamhet varit endast en dröm och
att mina senor lydde mig och min hjärna arbetade
spänstigt och klart som för längesedan. Jag tog mig
själf i besittning helt undersökande och tveksamt,
tvif-lande på, att det var möjligt, att jag oskadd gått igenom
hela den moraliska rådbråkningsprocess, hvilken
förvandlat mig till en tiggande botgörande munk under
min ungdoms kraftigaste tid.
I första berusningen öfver mitt återfunna
lefnads-mod sköt jag alldeles öfver målet med allt jag
företog mig. Jag kom mycket fort på kant med mina
medlärare hvilka icke voro särdeles välsinnade mot
mig förut. De hade goda skäl att icke krusa för en
person, hvilken genom högre protektion blifvit dem
påtvingad, och de krusade icke heller.
Min vana som lärare var icke stor, min
pedagogiska bildning ändå mindre, och mitt tämligen stränga
regemente med skolgossarna föranledde en oändlighet
af klagomål och bråk. Jag fick mer än en gång böja
mig för lärarekollegiets beslut och nödgades ibland taga
tillbaka de stränga disciplinära domar, jag redan
uttalat. Det undergräfde mitt anseende hos eleverna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
