Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 9. Egenkärlekens triumfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag levererade naturligtvis oändligt många fler
kvickheter i hennes tacksamma sällskap, både sådana
som tålde skrattas åt och sådana, som jag icke gärna
ville erkänna som mina. Och så kom det sig småningom
att det uppstod ett slags vänskap mellan oss. Jag
utmärkte henne särskildt genom min synnerliga
uppmärksamhet i församlingar, där hon egentligen intog
en ganska långt tillbakaskjuten plats, hvad stadens
stränga rangordning beträffar, och om hon ännu icke
själf förstod att sätta fullt värde på det fina vettet i
min höfviskhet, så sörjde nog hennes bekanta och
tanter för, att hon fick klart för sig äran, som vederfarits
henne.
Inom kort hade jag också tillfredsställelsen att
fånga upp allt ömmare ögonkast ur hennes vackra
mörka ögon, och jag besvarade dem helt underligt
hjärtnupen ju längre det led. Min så kallt och
öfver-lägset påbörjade kur hotade tout simplement att göra
mig till den underdånige tillbedjaren, om jag icke tog
mig i akt, ty Vera Tarasoff besatt alla en ung, vacker
kvinnas förförande behag. Därför tog jag mig mycket
snart i akt, och hade sedermera den grymma
tillfredsställelsen att ganska tydligt ur hennes minspel och
hållning läsa mig till alla den första kärlekens små
marter, som hon suckande genomgick.
Men jag, elake barbar, bekymrade mig därom
föga. Långt ifrån att lisa hennes kval med förnyad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
