Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 9. Egenkärlekens triumfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skull. Mina djupare motiv förbisåg hon naturligtvis
med den behagsjuka flickans hela förtjusande naivitet,
— hvar finns väl den unga kvinna, som kan föreställa
sig andra motiv till en mans handlingar, då de röra
sig om henne, än svartsjuka?
Alltnog — jag log och skämtade högt öfver
fienden, som hade allt större lust att falla mig i ryggen.
Detta gjorde jag i synonymer och symboliskt. Det
gick som elektriska stötar igenom honom, det kände
jag. Och när jag drifvit det förödmjukande åtlöjet till
sin spets, reste jag mig vårdslöst i rätta ögonblicket,
låtsande ha glömt, att han satt bakom mig, och stötte
så kraftigt till honom med min stol, att han tog
öfver-balans och ramlade i golfvet midt i salongen, så allas
blickar vändes på oss.
Jag skyndade artigt och under ursäkter att hjälpa
upp honom. Vera Tarasoff satt med näsduken för
munnen och kiknade af ett ädelmodigt skrattanfall,
men hennes fästman reste sig ursinnig och blek och
sprang med knutna näfvar på mig . . .
Jag parerade ett hugg, jag parerade två, fick
min herre med ett hårdt tag om armarna, så att de
sutto stadigt som i ett skrufstäd och vände mig
beklagande till den upprörda publiken med ungefär
följande ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
