Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 1. Pygmalion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag, som börjat så stolt med att lita uteslutande
på mig själf, var redan klok nog att midt i
enleverings-brådskan tänka på möjligheterna af att det skulle gå
oss illa. Inom parentes var jag vid afresan från
Finland öfvertygad om att det skulle gå så, men jag hade
icke annat val än att göra som jag gjort.
Den trösten återstod mig alltid, att Vera, min
hustru, i värsta fall kunde återvända till sin far och
lämna mig ensam med mina bekymmer och mina
lektioner. Jag var elak nog att önska det i mina tankar,
redan innan smekmånaden var förbi, men jag teg
därmed då och länge efteråt. Jag blygdes för Vera då,
och jag blyges för henne i mina tankar allt ännu.
Hela mitt tilltag med henne var ett dåraktigt och
djärft streck, därvid jag mest tänkte på mig själf och
föga på, huru hon skulle få det. Jag älskade henne
som ett slags romanhjältinna, men utan romanhjältens
starka tro på ett lyckligt slut. Jag hade på ett
romantiskt sätt tvingat henne att hjälpa mig ur en
förlägenhet, så att jag åtminstone bibehöll
äfventyrsprin-sens nimbus omkring mig i stället för den långt sämre
nimbus af politisk- och kanske äfven
penningeäfven-tyrare, jag annars otvifvelaktigt fått.
Nå — en kvinna, isynnerhet en kvinna med Veras
ursprunglighet och styrka, visste nog att senare taga
hämd på mig för det. En obetydlig kvinna, en kvinna
utan nerv och djäfvulskap, tror jag att jag aldrig skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
