Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 1. Pygmalion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tavastehus, hängde det kvar vid mig en hel här
före-dettingar — små behof och små ovanor, som blefvo
naggande och elaka despoter under vår
bekymmer-fulla fattigdom. När min svärfar ändtligen genom
våra bref låtit öfvertala sig att bidraga till vårt
uppehälle, blef bidraget jämt och nätt så stort att vi icke
svulto. För alla öfriga behof var jag hänvisad till de
inkomster jag kunde göra mig här på främmande botten.
Vera var storartad, där jag var småsinnad.
Hennes toiletter och andra små behof stego ej till hälften
af mina, och aldrig beklagade hon sig öfver sina små
umbäranden, men mina gjorde mig lifvet bittert. Hon
tog till en början alla de ekonomiska sorgerna med
en ro, som om de alls icke rört henne, hennes
hän-gifvenhet och kärlek tycktes ersätta henne allt det
andra, hon gått miste om, och jag måste beundra den
enkla glädje, med hvilken hon gjorde sina uppoffringar
för vår kärleks skull. Jag gjorde inga uppoffringar
med glädje, jag, utan med en söndermalen svordom
mellan läpparna, som jag prässade ihop om utbrotten
af min bitterhet.
Så länge jag hos Vera fann ersättning för de
otaliga små förödmjukelserna, bar jag dem ändå med
ett visst jämnmod. Jag hade ej så svårt att ofta
fantisera ihop hela vårt dåvarande lif till en saga, däri
jag var prinsen, Vera prinsessan, och alla våra små
och stora motgångar endast pröfningar på vägen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
