Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 1. Pygmalion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckan. Min medfödda bekymmerslöshet och laisser
aller kommo mig märkvärdigt väl till pass, och fast
jag i djupet var mera modlös, än jag vågade visa för
Vera, tog min lätta natur som oftast ut sin rätt. Jag
kunde icke kalla mig lycklig, men jag var glad mer
än en gång.
Det, som gjorde mig mest ondt var icke
frånvaron af lifvets ljusa behag, utan frånvaron af de
förskönande tankar, jag förut alltid tänkt om det och
hvilka ännu i det hela höllo mig uppe. Men allt oftare
kom det stunder, då sagan om prinsen och prinsessan
föreföll mig narraktig och allt annat än värdig mina
mogna år. Då brast min energi, och jag föll ihop,
blef likgiltig för mina lektioner och kort och ovänlig
i mitt sätt mot Vera, hvilket hon såg med en viss
förolämpad förvåning och en dunkel, flammande glöd i
ögat, som icke bådade godt.
Därför bjöd jag till att hålla mig uppe med tomma
förhoppningar, som ej hade annan realitet än min viljas,
och fast det skedde med ansträngning och endast
genom att tillsluta ögonen för det, som verkligen var,
lyckades det mig i det hela. Våra dagar gingo mellan
smek och framtidsprojekt, när jag ej var upptagen af
mitt föga intressanta arbete. Smeket var roligt nog,
framtidsprojekten däremot voro min största pina på
samma gång de voro Veras högsta glädje, hvilken hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
