Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 1. Pygmalion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under min jakt efter elever för mina lektioner,
fick jag lära känna hvad det ville säga för en man
med mina föregåenden att böja sig till marken för att
få det nödvändigaste. Jag kom hem engång blek och
i vildt uppror efter att ha blifvit tämligen snöpligt
behandlad af en ung snobb, hvilken jag gaf lektioner
hemma hos honom. Min hustrus trösteord läto ihåliga
och fadda som en oförståndig, beklagande främlings.
Hon begrep alls icke förödmjukelsen — det var
någonting, som hon alldeles saknade sinne för, då jag
däremot utvecklat mitt i en sjukligt hög grad. Jag märkte
allra bäst då hvilken klyfta, som låg mellan oss, huru
mina allra enklaste och naturligaste själsrörelser
för-blefvo henne fullkomligt främmande, så mycket hon
än försäkrade med läpparna, att hon förstod dem. Jag
minns att jag engång, i öfvermåttet af min föröfrigt
icke så särdeles stora eller blodiga förödmjukelse,
kastade mig ned på soffan i vårt rum och borrade
hufvudet in i kuddarna. Jag hade förlorat två elever
genom min högdragenhet och visste intet annat råd
än att ändtligen börja använda mina rekommendationer,
hvilket jag spart ända hittills i hoppet att kunna slå
mig ut utan denna sista så godt som tiggareutväg, ty
jag hade ännu aldrig i mitt lif begagnat mig af
främmande människors välvilja. Vera kom till för att trösta
mig, och hennes glada tröst bestod i att hon också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
