Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 5. Den tatariska björnen och honingskakorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre väsen, fast jag ironiskt sade mig själf, att det
bättre väsendet hos henne bestod i ingenting annat,
än hvad min egen förmåga af inbillning behagade gifva
henne. Men denna nyväckta milda inbillningskraft hos
mig gaf mig en lifvets fullhet och en serie vackra
drömmar och bilder, hvilka gjorde mig rik och lycklig.
Hvad betydde det, om de voro overkliga och ej hade
— så att säga — det reelas handelsvärde ?
Hufvudsaken var, att Julia stämt om grundtonerna
i mitt innersta väsen. I stället för den vilda
zigenar-musik och stormande galopprytm, som förut skramlat
med cymbal och kastagnett och eggat lidelserna till
dans, tonade nu därur okända mollackord, veka och
väna harmonier, som aldrig förut tillhört min tonskala.
Sedan de stormiga dagarna med Vera hade hvarje
kvirina, som kom inom min synkrets, endast framkallat
min hänsynslöshet och mitt agg, ifall hon ej lämnade
mig alldeles oberörd, hvilket var det vanliga. Mina
minnen af kärleken voro alltför bittra och alltför
blödande, när de väcktes, för att framkalla annat än
hämd-känsla, och njutningslystnad, brutal njutningslystnad,
som fröjdades åt en kvinnas jämmer som ett rofdjur
åt sitt offers plågor. Och jag hade längesedan
öfver-gifvit hoppet att kunna känna annorlunda för könet.
Men Julia kom emot mig med en blick, som
af-väpnade mig så godt som genast och med en hållning
af blond och sval prästinna för en lugn gudomlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
