Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 5. Den tatariska björnen och honingskakorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som jag ej kände. Mina vanliga kavaljerschocker mot
henne, min militäriska belägraretaktik, som jag i
början af gammal vana använde, lämnade henne spörjande
och undrande, hvad jag menade därmed. I stället för
att kärleken förut varit en utmanande och trotsig dans
för mig, och kvinnan endast en varelse att dansa yr,
för att sedan bäras bort ur dansen i segerrus, blef
kärleken en bön om förlåtelse och kvinnan den enda
gudom, som kunde förlåta mig.
Mera manlighet! Bah! Hvad är manlighet? Ett
kraftprof af starka muskler och ett utslag af en god
hälsa. Nej, den manligheten hade jag nog af. Jag
längtade att få någonting mer af kärleken, än den
gamla viljekampen om hvem som är starkare och
ut-hålligare, och hvem som kan göra sig mer gällande,
jag ville icke längre veta af alla brutalitetens och
listens snaror, jag hade fastnat i dem gudi nog och
rifvit min själ till blods, när jag befriade mig ur dem.
Jag ville hvila ut i kärlekens sköte som en trött man,
hvilken efter en lång och vådlig färd genom öknen,
efter anfall af vargar och hyänor ändtligen når
hemmets port och ser sin hustru stå leende i dörren,
bjudande honom hugsvalelsens dryck ur krus, som
icke sina.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
