Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 5. Den tatariska björnen och honingskakorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarandras sida, de komma väl öfverens, — det
fordrades bara att de skulle slåss! — de högakta
hvarandra, de äro med ett ord lyckliga. Så lyckliga som
människor äro mest.
Idel ihåliga, dumma, tomma, lögnaktiga fraser!
De lefva ej ett bekymmerfritt lif, ty de bekymras
redan af, att jag blifvit så godt som en medlem i deras
hem. De komma ej väl öfverens, ty de tiga bara med
sina meningsskiljaktigheter. De högakta ej hvarandra,
ty högaktning är bara ett missbrukadt ord utan
betydelse, som man använder af artighet till den första
obekanta skojare, som intet högre önskar än att lura
en, det vet jag bäst som korrespondent i ett stort
affärshus. De äro ej med ett ord lyckliga och ej heller
med flera ord, ty för att människan i allmänhet skall
vara lycklig, måste hon åtminstone tillåtas röra armar
och ben fritt och få flytta ur en förfallande våning,
som vår Herre ej vill reparera.
Jag tror jag ej kan hålla mig. Den tatariska
björnen vädrar honing. Jag tror helt enkelt att
kontraktet mellan Gud fader och dem saknar Gud faders
underskrift.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
