Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 6. Kärlek och konvenans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solglänsande fram öfver törstande marker, det är
islossning och vår midt i min mannaålders högsommar,
det är lärksång och jubel i sky och i snår, och gökens
klingande rop ger eko i hvarje skrymsle af min själ.
Jag har bekännt allt för Julia. Min förtids
sorger, min nutids lycka och min framtids hopp.
Hon har lyssnat till mig med dallrande tårar i
ögonfransarna och med ett leende så öfversvinneligt
lyckligt som solljuset öfver ett vaknande vårlandskap.
Hvad lifvet ändå är besynnerligt, som spar ungdomens
fröjder i förädlad form åt mannaåldern, sedan det först
gjort allt för att förinta hvarje hopp om sommar och
pånyttfödelse!
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
